Jag ser honom, en blick och jag är fast. Hans ögon tillfångatar min kropp för en stund, jag kan inte gå ordentligt. Miljoner färgade små bubblor letar sig genom kroppen, upp i bröstet och målar mina läppar med ett leende. Bubblorna, dom kittlas i magen.
Han kan le med ögonen. Alla kan inte le med ögonen, men han kan.
Han ler vackert med ögonen mot mig.  
En sekund. Så förbjudet, så oskyldigt.
Men jag är försiktig, jag nöjer mig med en blick.


Jag älskar dig André Karlsson, du är färgade bubblor<3